Ansedel Erik @ Andersson
-1563
Landsprost i Jämtland,
Kyrkoherde i Oviken
1525-1563
Född uppskattat 1490-talet [1] .
Död 1563 i Oviken (Z) [2] .
|
Erik @ Andersson
|
|
|
|
|
||
|
|
|
|
|
|
Levnadsbeskrivning
Erik Andersson är känd
som “Jämtlands reformator”. Hans härkomst är inte klarlagd i några källor, men
det finns dock några teorier. Jämtland tillhörde vid den här tiden Norge och
styrdes av dansk-norska fogdar, men i kyrkligt avseende lydde man under Uppsala
ärkebiskopsdöme. De flesta prästerna var av svensk härkomst, tillsatta av
domkapitlet i Uppsala. Professor Edvard Bull, författaren till boken ”Jemtland
og Norge”, är en stor Jämtlandskännare
skriver dock att ”kanskje også han var jemtlendning”.
Jämtlandsforskaren
Bertil Hasselberg skriver i Östersunds-Posten 1963-04-30:
”att han var infödd jämte är ändå inte
uteslutet. Någon har antagit att han skulle vara son till Anders Kettilsson i
Billsta, Hackås, sedan i Bjärme, Näs, genom jordbyte med brodern Jens. Bröderna
var gifta med var sin syster i Skunkesläkten, systrar till biskopen Karl
Jenssen Jämte i Hamar. Herr Erik skulle då ha varit dubbelkusin med
kyrkoherdarna, herr Erik [Jenssen] i Sunne och herr Olof [Jenssen] i Rödön”
Carl Wangby, som
skrivit en avhandling om Landsprosten Erik Andersson, skriver;
”Helt uteslutet kan det ej vara att Erik
Andersson skulle vara son till Anders Kettilsson i Hackås. Denne var gift med
Kerstin Jensdotter (Skunck) ..”.
Ytterligare en
indikation är att sonen Hans/Johannes Eriksson tog tillnamnet Jämte, kan det ha
varit efter Eriks möjliga morbror Karl Jenssen Jämte?
Första dokumenterade
existensen av Erik är nog 1512-04-21 då en ”Ericus Andree de Upsala”, skrevs in
som student i Rostocks universitetsmatrikel. Därefter framträder han 1525 som
sigillvittne vid en jordförsäljning av ”to Trediedele i Side i Ovik Sogn i
Jemteland” enligt DN XIV nr 513. Han är då redan Kyrkoherde och Landsprost och
benämns då ”hederligh man her Erik Andersson kirke herre j Ouik ok prosth j
Iamptelandh”.
”Ericus Andree de
Upsala” kan antyda att Erik studerade i Uppsala innan han skrev in sig vid
Rostocks universitet. En annan person som studerade i Uppsala omkring 1510 var
Gustav Vasa. Kan de ha träffats redan då?
1527 blir han,
tillsammans med övriga landsprostar i Norrland, kallad till Uppsala av Gustav
Vasa för att gå igenom saker rörande räkenskaper. Detta efter ett
riksdagsbeslutet, i Västerås 1527-06-24, om att bryta med påven i Rom. Därmed
var första steget taget till den svenska kyrkans reformation.
Herr Erik verkar ha
skött sig bra i Gustav Vasas ögon och Eriks pastorat utökades 1532 med Hackås
socken, enligt Konung Gustaf den förstes registratur (KGR) #8, sid 115:
Herr Eriks framgångar
tycks fortsätta och 1533 förlänas han med gården Västerhus, som då låg under
kyrkan enligt KGR #8, sid 165:
Västerhus, eller
åtminstone delar av den, tillhörde tidigare Skankesläkten. År 1494 underrättar
Birgitta Pedersdotter Skanke sin släkting Karl Jensson på Toten att hon sålt
sin del till ärkebiskop Jacob i Uppsala (JHD II:234). År 1526 tillåter
ärkebiskop Jöns domkyrkans gods Västerhus på Frösön till bl.a Jens Kettilsson
med bröder ”att njuta och bruka och besitta Västerhus ... för 10 mark om året
... i deras och deras barns lifstid” (DN XVI:471, 472). Gården blev dock
konfiskerad av Gustav Vasa så då kunde han överlåta den till Erik. Dock
protesterade Jens Kettilssons hustru på denna donation ”en hustru Ingerid på
Billestad och hennes sex söner ansågo sig ha bättre rätt till denna gård”.
Gustav Vasa skriver då att saken, ang. Västerhus, måste ransakas vidare enligt KGR
#8, sid 305.
1535 köper han
Skottgården i Oviken enligt DN XIV nr 732, här sammandraget:
”Hr. Nils Matssön, Kirkeprest i Brunflo, erkjender,
at han paa sin Raads-
kvinde Valborgs Vegne har solgt til Hr. Erik Anderssön, Kirkeherre i
Ovik, Ödegaarden Skotgaard i Oviks Sogn for 60 Mark Sölv, hvorhos
Hr. Erik i Henhold til Upsala Kapitels Stadfæstelsesbrev har frelst ham
Ödegaarden Enge i Brunflo Sogn, der för har tilhört Brunflo Kirke, og
givet ham en Sölvskaal til 15 Mark i Godvillie, ligesom Hr. Nils har
affundet sig med sin Raadskvindes Slægtninge for deres Eiendom i
Skotgaard.”
I Jordeboken 1546 är
han registrerad på Skottgården, Oviken (Z):
Här i avskrift:
Arvsdelningen av
Skottgården i Oviken ger viktiga pusselbitar när det gäller att utreda
ättlingar till Erik.
1632 var Gustav Vasa
bekymrad över några jämtar som fått hans män gripna i Jämtland. I ett brev till
Jämtland i börjam av augusti 1532 vill han nu att Erik ska förpassa dessa
personer ut ur landet, enligt KGR #8, sid 116:
”Så tyckes oss ath thet icke aldelis hollit
warder
all then tijd j vppeholle ther hoss idher
then her
Oloff på Rodhene her Erick j Sunda och Oloff
j Kåksta
the ther oss haffua warit vnder öghonen,
huilke ther så
haffua stemplat ath någhre aff wåra karla
worde grepne
ther j landit hoss idher, All then tijd j
vpholle sådane
men hoss idher, holles icke thet j oss
loffuat haffue, Ar
for then skul wår wilie athi sådana men
icke lenger
lijdhe ther j landit,
så framt ath wij icke nödges ath
tenckia ther någhot annat til, med mindre the
ära vthi
minne med oss eller wår tro man her Erick
j Owijk på
wåra wegna for thet hofftorn the oss giort
haffua, här
vthinnan må j dandemen alla fortencte warda,
så framt
j wele vndwika ytterligare bekymber, och
niuta thet
wilkor som j här vtj wart land och rijke
niuta plegha”
En utmaning var att
Jämtland styrdes administrativt från Danmark/Norge och endast kyrkligt från
Sverige. Dessutom tillhörde två av personerna, Herr Olof Jönsson i Rödön och
dennes bror Herr Erik Jönsson i Sunne, eliten i Jämtland och de var trogna
anhängare till Vincens Lunge, Hövitsman över Jämtland. Då Vincens Lunge 1527
stödde den svenske tronpretendenten Daljunkern så blev därmed en av Gustav
Vasas fiender. Erik verkar ha manuvrerat dessa två läger väl för i april 1537
så nöjer sig Gustav Vasa med att Olof Jönsson avsetts som kyrkoherde i Rödön
”setter then Olaff på Röden vtaff geldet”:
Diplomatin tycks ha
fortsatt under 1537 då Gustav Vasa för endast en månad senare den 27 maj i ett
brev till Erik så låter han nu Olof Jönsson behålla sin post som kyrkoherde i
Rödön; ”Vm then her Olaff vpå Röda äre wij til frijdz mett, att han bliffuer wijd
siit geldh, må i och foryttre the peninga, som han vtfest haffuer, oss till
gode.” (KGR #11, sid 304-5):
Att Herr Erik är en
bra bundsförvant till Gustav Vasa syns också i brevet: ”Så betacke wij eder her
Erich ati haffue så troligenn på wore wegna beuist ether, huilkit wij eder
altiid gunsteligen och tili thet beste betencke wele”.
Gustav Vasa använde
även Erik för inköp av bl.a svarträvskinn 1536 enligt KGR #11, sid 54:
”Tiil her Erick i Ovijkenn j Jemptland aff
Westerårs 26 Fe:[bruarij]
Wår etc Käre her Erick oss tuiler
inthet atj haffue
jw grundelige nogh fornuinmett, vm then
vproriske Ieglighett
som siig nw vdij Norige begiffuer, rnett then
Erchebiscopen i Trondhem, Huickeledis han
haffuer
latidt gripe, fånge och i hielslå någre aff
the godemen
Riikisins råd i Norige, och wil tilegne sig
landhet på then
gamble ock omilde Ko: Ch: wegna, Szå effter
thet wij
icke haffue någen gruntlig berickt, hurv same
handling
siig aldelis begiffuer eller huem same
Erchebiscop tröster
mest opå, Huarföre är wor willie och högelig
begären,
atj dog wele giffue oss mett ederss
scriffuelse
all legenhett tilkenne, och besynnerlige huru
rnigit folk
han haffuer, huart han sig ther mett acktedh
haffuer,
huad herre eller furste han murer opå, wm
ther är någet
fremande krigxfolk jnkomith i landhet, eller
vm
någre fremande sendningebudh, eller huad hans
grund
och meningh är, ath wij kunde få i then motte
eth
wisth och fast beskeidh Sedan wille wij
skicke oss ther
effter, Tesligis ati wele giffue oss, eller
wore fogter i
angermanneland eller Helsingelandh all
legenhett så
hemeligen tilkenne Tesligis huem nw haffuer
Jempte-
Iand jnne, eller ther är höffuidzman
vtöffuer, Tesligis
atj altiid wele skicke budh i frå eder, huru
legligheten
siig begiffuer, sparendis ther vtöffuer jngen
vinkost
wij wele betenckie eder dhct i all gunst och
nåde,
Iher skole i inthet tuile opå .
Wij haffue och fornuramett her Erick atj
Jempte-
Iand nw om Gregorij pleger wancke wtualde och
sköne
swarte reffuer Är
wor begeren atj wele beskaffe oss
någre tilhonde, wij wele them gerne bethale,
effter som
skiell mett fölie kan Gudh.”
1540, 3 september, får
Erik en fullmakt av Gustav Vasa angående Tionde och Laxfiske och tituleras ”oss
Elskeliig hederlig man, Her Erick kirkeprest i Owijkenn, och Prowest i
Jemptelandh”
1553 köper Erik in sig
i en ”Fjerdeparten af Örregaarden (Orrgaarden) i Ovik” enligt DN XV nr 638, här
sammandraget:
”Enar Svenssön i Linenge i Bollnes Sogn i
Helsingland gjör vitterligt, at Hr.
Erik (Anderssön), Provst i Jemteland, har indlöst en Del af Linenge til
ham fra hans Hustrus Söster for 90 Mark, hvorfor han har undt Hr.
Erik sit fædrene Gods, som er Fjerdeparten af Örregaarden (Orrgaar-
den) i Ovik Sogn i Jemteland, hvorimod Hr. Erik har givet ham 10
Mark for sit Odel og en Trelods Ske i Godvillie.”
Orregården övertas
senare av Herr Erik Månsson, gift med en dotterdotter
till Landsprosten Erik, och står noterad för gården i 1570 års mantalsregister.
1562-09-14 är sista
gången jag hittar Erik i några källor, han är då sigillvittne då en gård i
Myssjö socken överläts till en måg då ingen av sönerna vill överta gården och
underhålla föräldrarna (DN XV nr 703).
Erik dör
våren/sommaren 1563 enligt sonen Hans Erikssons (inskriven i Rostocks
universitetsmatrikel som Johannes Erici Isopedius) brev till sina systrar och
svågrar 1564-02-29. På brevets baksida står skrivet:
”Humanitate, doctrina & virtute
prestantibus viris domino Andraae in Brundflo, Domino Nicolao in Offerdal &
Domino Michael in N. (eller H) affinibus ac fratribus meis charissimis. Till
.Jemptelanndt. (XXX 1564 29/2)”.
Google översättning: ”För vänlighet, lärdom
och tapperhet hos de män som utmärkte herren Andreas i Brundflo, herren
Nicholas i Offerdal och herren Michael i N. (eller H) mina mest älskade fränder
och bröder. Till Jemtland.”
Här början av
brevtexten:
”Mynn Broderligh kierlich helszenn samptt
medh hwadh mhere gott vthi mynn machtt och förmögenhett svara kana, Edhers Kierligheter
altiidh tilförennde. Atth edher alleszammens måtthe lycksaligen nu och well gå
vnsker jagh aff hiertedtt alltijdh: Hwadh myn persoenn belangger, Gudh
Alzmechtige thesz prijs, mår jag well, effter thenne tydzenns begemehetar. Och
fogher edher her medh samptligenn, kerligenn till att wetthe thet Mester
Mårtenn Helszingenn screff mig till i nest förlidhen szommer och gaff
tilkenne, att wår Elskelighe kiere fadher nw fasth ett åhr sidenn, haffuer
vthi enn rett Christelich troo och bekennelsze skeelz ifrånn thenne arme
älennde bedröffuedhe och mödhesamme werdenne, och huiler nw vthi Gudz behagh
medh anndre framlidhne förfedrer och the helige affszomnedhe. Enndoch iagh
för myne beqemeheter skulldtt, och effter menniskelig wysz och köthzenns natur
och artt, therutoffuer enn stor hiertenns szorgh bekom: haffuer doch (Gudh
thess loff) therernott enn fast större hiertens tröst och gledhie atth wår
elskelige fadher (szalich ihugkommilse) ähr nw i herranns wåningger och
boninger, i thesse ferlige tydher, vthi huilke the fast vnge och modighige
ähre, varde marg ulleligenn beladhne, szydhermere the nw aff werdenne trötthe
ähre, och quelzens huile trenckte, åstunde och gladeligenn begere: Och szydhenn
gladhe och frögdefulle med dagzenns ranndtt åther vpstå skole, till att
beskudhe thenn Euige Solenn szom lysze skall ifrån nw och szydhenn föruthan
ännde. …”
Så här avslutar Hans brevet:
”Här medh will jag edher then Alzmechtige
Gudh befale, och vnsker edher alle medh myne elskelige systrer och edher börnn
alltt thet gott kan ware, bådhe tymeligit och ändeligitt. Datum raptim Rostochi
29 Februarij Anno 64.
Vester in omnibus frater (Din i allting bror)
Johannes Erici Isopedi. Jagh bedher i wele helsze the anndre godhe menn ther i
landett hwar widh szitt namp och alle myne godhe wenner.”
Enligt brevet så har
Her Erik en son Hans och tre gifta döttrar, alla tre gifta med en kyrkoherde.
Senare har framkommit att Erik hade ytterligare en dotter Kerstin, även hon
gift med en kyrkoherde.
Erik begrovs i Ovikens
kyrkogård där följande minnessten finns:
”Här invid vilar /
Jämtlands Reformator / vördnadsvärde Landsprosten / Erik Andersson / Kyrkoherde
i Oviken / 1525-1563
Hans gärning till heder / restes denna sten /
av Ovikens församling / och Hembygdsförening / År 1957”
Gifte och barn
Gift med okänd kvinna, MEN med känt mtDNA: H2a2a1b
Undertecknads mtDNA sammanfaller med Eriks hustru enligt följande
sida.
Barn:
Nn § Eriksdotter.
Född i Oviken (Z). Gift
1564 med Anders Petri, kyrkoherde i Brunflo (Z).
Märta @ Eriksdotter.
Född uppskattat 1525-1530 i Oviken (Z) [2] [3] . Gift 1564 med Nils Andersson, kyrkoherde i Offerdal (Z).
Död
i Offerdal (Z).
Nn § Eriksdotter.
Född i Oviken (Z). Gift 1564 med
Michael Jonæ, kyrkoherde i Rödön (Z) [2] .
Hans/Johannes § Eriksson Jämte/Erici
Isopedius. Död 1576-08.. i
Stockholm (AB).
Kerstin § Eriksdotter. Född i Oviken (Z) [4] . Gift efter 1564 med med
Lars Månsson Blix, kyrkoherde
i Undersåker (Z).
Källor
1.
DN XIV 513, 1625
2.
HSH Oviken sid 30-33, Kyrkoherde 10
3.
HSH Offerdal sid 6, Kyrkoherde #10
4.
HSH Supplement sid 157, Oviken
Skapad av Ulf Alvarsson (C) Framställd
2018-04-26 med hjälp av Disgen
version 2016.